Halloj! Blivit superdålig på att blogga, jag veet    Men orkar inte så blir uppdatering några gånger i veckan bara. När det hänt nåt speciellt eller när jag behöver skriva av mig.

Idag har jag ändå en okej dag. Har ju börjat blivit färre såna nu efter jag börjat skolan. Är en person som ser mer bakåt än framåt så har ju tänkt en hel del. Ibland vore det enklare att bara vända det som hänt ryggen och gå vidare, vilket jag gör de dagar jag mår bra. Då blir jag arg över det som hänt men är jag på det sämre humöret så vänder jag det emot mig. Och tyvärr så vet en del om detta och tar det till sin fördel. Även jag gör misstag, för ingen är felfri. Men jag ska tydligen vara det. Nu när jag faktiskt mår bättre så gör jag färre iaf. 

Tänkte berätta hela den historien nu. Mest för mig själv men även för att på nåt sätt kanske kunna lägga det bakom mig och se mina förbättringar.   

Det hela började när Roger dog, den 5e oktober 2011. Jag och Roger hade egentligen inte SÅ bra kontakt utan vi var vänner, såsom jag är med många fler i stallet. Jag köpte hans häst så vi hade ju Pampen gemensamt. That´s it. Vet att folk undrat. I alla fall så började jag må fruktansvärt dåligt, hamnade i en riktig kris faktiskt. Skolan gick rent ut sagt åt helvete. Jag gick några få dagar i veckan, de jag klarade av tills jullovet. Då beslutade jag mig för att göra en omstart, verkligen försöka med skolan och alla 33 rester som jag hade lyckats få på mig. Och alla vet ju att stress + depression inte är bra tillsammans.. Haha nej det ledde ju bara till att jag mådde ännu sämre. Men hade ett par vänner som hjälpte mig med läxorna, så jag trappade ner långsamt men säkert & inte skaffade mig fler rester. Så när jag fick julledigt och tog kontakt med ungdomssmottagningen i örebro så var jag säker på att jag skulle greja det! Men så fel jag hade. Tror jag trodde för lite på mig själv. I vilket fall så började skolan igen, jag gick hos både ungdomsmottagningen & skolkuratorn. Men kände att umo inte gav nåt så slutade där och gick enbart hos Sabina (skolkuratorn). Men slutade snart med det också för att jag kände mig som ett stort fel som inte gick att reparera typ. Jag skötte väll skolan i början iaf, var där och försökte. Ljög ganska mycket tyvärr, var mitt sätt att skydda mig själv kan man säga. Ljög för mina föräldrar om att jag hade ledigt / hemläxor osv. Så var hemma ibland när jag kände att jag inte orkade. Jag mådde definitivt bättre, det gjorde jag! Jag började rida lite oftare och det vanligaste man gör när man mår dåligt är att tappa ner på sina intressen (har jag fått lära mig) och så var ju fallet i början. Jag red aldrig.. Men tog tag i det också och red ibland, skrittade ut i skogen väldigt mycket och det dög för mig. Det var precis vad jag behövde för att orka! Sen vet jag inte vad som hände faktiskt. Började utveckla mycket orokänslor för folk jag höll kärt och var nästan aldrig hemma. Stängde min familj ute. Sen trillade jag dit igen. Om man kan kalla det så förstås, hade ju aldrig blivit riktigt bra från första början.

Den här "gången" så spårade det totalt. Så i Maj så hände det som bara var en tidsfråga tills det skulle hända. En vän lämnade min sida , en vän jag anförtrott mig väldigt mycket till! Jag har till viss del förståelse för det idag, men det hade jag inte då. Jag blev totalförstörd och då fick mina föräldrar även reda på hur dåligt jag mådde. Jag var in till örebro och fick remiss till lindesberg. Efter det så fick pappa ringa skolan och säga att jag "hoppade" av. Det enda jag gjorde i två veckor var att sova och gråta. Åt ingenting och rasade ner i vikt. Hade bra stunder stundtals, då jag spelade spel med mamma & pappa. Men kunde inte ens sova i mitt rum, alla hemska tankar jag haft fanns där och det var absolut inte det jag behövde de liksom..  Efter dessa två veckor iaf så tog jag även tag i Pampen (struntade inte i honom såklart. Åkte dit någon timme varje dag), min vän Frida hjälpte mig att flytta tillbaka honom till gyttorp. Det var som en tyngd från mina axlar lossnade redan då. Jag behövde inte känna att jag behövde till lösdriften där jag kunde stöta på min gamla vän. För det skulle bara dra upp såren som jag börjat läka ihop! När jag flyttade tillbaka Pampen så började jag må bättre, fick nya rutiner och nya vänner. Jag började göra saker som jag inte orkat förut, såsom umgås med vänner. Många gamla vänner som blivit drabbade av detta fanns för mig och jag är så otroligt glad att jag har dem kvar! För de var absolut inte värda den totala dissen jag gav dem.. Men jag var sjuk & det har dom förståelse för, de finns för mig än idag   Det är vad jag kallar äkta vänner! Skulle inte byta er mot nånting, ever.

Idag mår jag bättre, jag och Pampen tränar nu för Susanne på fredagar och vi blir bara bättre och bättre! Många som inte trott på honom gör det idag, så skönt att bevisa för er att ni hade fel! Har fått mycket hjälp med både honom och andra saker av min fina vän My, som är en av de vänner jag skaffade när jag flyttade tillbaka till gyttorp. Jag må ha få vänner men de få jag har är äkta   Och jag har hellre få BRA vänner än många falska. Så är det. I vilket fall så har jag även tagit tag i skolan, går två dagar i veckan i ladugården för att göra klart min lantbruks APU. Mår inte helt bra än men är definitivt på rätt väg   

Jag tackar mina vänner för att ni finns där för mig i alla lägen! Speciellt en vän jag pratar väldigt mycket med, du vet vem du är   Så glad att jag återfått mina gamla vänner, som aldrig lämnat min sida och även att jag fått mina nya fina vänner. Vänskap är nog det finaste man kan ha, trodde aldrig att jag skulle känna så igen efter det som hänt. Men det gör jag! Man behöver bara hitta rätt vänner.

Tråkigt nog har jag ingen kontakt med dom som var med när jag mådde dåligt, tyvärr. Men så är det. Iaf så tror jag att allt det hände av en anledning, vet inte vad den kan vara dock. Skönt att den perioden är över! Men kan än idag ha mina dagar, börjar bli fler i antal nu när hösten är på gång. Tydligen är det vanligt. Men jag kommer ALDRIG trilla dit så illa som jag förut. Det kan jag säga och vara ärlig till 110 %   

Vill även tacka några för alla styrkekramar ni sände genom facebook, det hjälpte faktiskt! Var precis det jag behövde de kvällar jag satt ensam. Så tack <3

Nu har jag berättat en liten del av min historia. Och den slutar inte här, troligen kommer den fortsätta med trevligare händelser   

Halloj!  Mötet igår gick bra, vi diskuterade kring mina problem och så fick jag två övningar med mig hem :)   Idag har det varit en lugn dag. Varit på stan och hämtat medicin och käkat med min pojkvän. Gått promenad med Tiger och faktiskt i skr...

Tisdag. Början till en bättre hälsa eller nå..    Började att gå en rask promenad med Tiger på 20 min sen gjorde jag lite olika magövningar samt sprang på stället osv. Gjorde blandat i ca 15 minuter. Det var ungefär det jag orkade :P Så nu ska ja...

Äntligen kan jag ta några djupa andetag och sjunka ner i soffan en stund! Har varit full fart, städat, diskat, tvättat, tagit ut hunden osv osv osv. Våran nya dubbelsäng kommer snart! Jag har längtat så. Kommer dock bli lite mindre utrymme i våran et...

Halloj! Helgen har varit intressant. Fredagen var väll inte sådär jätte bra direkt. Tog många tuffa beslut och ringde några jobbiga samtal.  Har nu slutat min arbetsträning pga många skäl! Väntar nu på att bli sjukskriven ifrån läkaren. Jaja. I l...

Dom som följt mig här på bloggen undrar säkert hur min livssituation ser ut just nu. Hur det är med min häst osv  Så börjar väll uppstartandet med en kort sammanfattning      Den 2 november 2012 blev jag ihop med världens finaste kille. Tyväre ...